VEJBYFÖRENINGEN

Morgonens dimmor nu lyfter sin slöja
och luften klarnar allt mer efterhand
alltmedan dösjöar makligt sig plöja
in för att krossas till skum emot land.
Tångruskor samlas i väldiga drivor
från hamnen till Saltör i böljornas brott
och bonden med grepen han öser med iver
för här bjuds ju gratis på gödeseltillskott.

Jag hör bakom ruffen mustiga eder
blandat med fiskmåsars skärande skrin.
De é byagubbar som pratar om nutida seder
i väntan att båtarna skall komma in.
Rika på minnen vid segel och roder
pratas om allting, om fiske dock helst.
I diskussionen om fiskemetoder
tycker de gamle att gammal är äldst.

Lastad med tång som skall vändas av plogen
smackar nu bonden på hästen som drar
just som med skummet som fors omkring bogen
en båt in i hamnen från fiskvatten far.
Nyfiket gubbarna lunkar till mötes
båten som där vid en kaj lägger till
än med varandra det stötes och blötes
om forntida väldiga fångster av sill.

Snart dånar luften av båtarnas smatter
när en efter en de nu komma hem.
Kring gubbarnas ben stryker hungriga katter
nån godbit lär vankas också för dem.
Och fiskarna ler, det är upprymda miner
brådskande spring, man hör klingande skratt.
Se, garnen dom glänser som silvergardiner,
strömmen har visst varit gynnsam i natt.

Ja, alla är glada, båd unga och gamla
idag är väl ingen här missmodigt lynnt.
Hör fiskmånglarkärrorna dundra och skramla
hör prasslet av sedlar och klangen av mynt.
Ja, riklig blir lönen för fikarnas gärning,
idag blir han lönad för möda och slit.
Men oftast är fisket som spelet med tärning
ett kast bringar lycka, ett annat en nit.

Nu solen står högt över Karl Janssons länga
och stojet vid hamnen är redan förbi.
Prydligt på stejlorna näringar hänga
och torka i vinden som nu friskat i.
Och allting är stilla vid hamnen och skjulen
blott hamnkatten går där proppmätt och glad
och enstaka tånglass med gnissel om hjulen
rullar ibland över ängen åstad.

Om hamnen i Vejby en morgon som denna
om gubbarnas sladder och fiskarnas id
jag här sökt skildra med papper och penna
den stämning som råder i sillfisketid.

© John Jansson, "Chang", 1945